Hur ska man kunna beskriva vår resa till Machu Picchu? Inte en våra över 100 bilder kommer att kunna beskriva denna dag. Machu Picchu är helt magnifikt!

Dagen började väldigt tidigt, wake up call 05.15, en timme senare var vi på väg till Olltantaytambo och tågstationen. Tåget skulle inte gå förrän 08.00 men dom på hotellet var nog orolig för ännu en strejdag och ville därför ha gott om tid. Tåget var lite försenat men tillslut tog vi oss iväg.

Polisövervakningen var enorm redan i Olltantaytambo, men även på tåget och i Agus Calientes vilket är den lilla staden man tar bussen till Machu Picchu ifrån.

Väl i Agus Calientes tog vi bussen som tog 20-25 min upp till Machu Picchu. Vägen slingrade sig upp för det branta berget (dvs. absolut inget för Tea) och utsikten var helt enorm. Tillslut började vi skymta inkaterasserna och ruinerna upp i berget. Spänningen började stiga. Vi hade ju så höga förhoppninga men samtidigt fanns en rädsla att dom inte skulle kunna införlivas, men det var verkigen inget problem. Som sagt Machu Picchu kan inte beskrivas med ord eller bilder, det måste upplevas. Machu Picchu blev nyligen utsett till ett av dom nya sju underverken vilket Peruanerna verkligen är stolta över.

Vår guidade tur där uppe tog ca 2 timmar. Vi var 7 pers + vår guide, men de två äldre damerna fick vi lämna av på ett säkert ställe pga. att klättringen var för svår. Vi fick berättat om inkafolkets uppbyggnad, liv och utplåning. Vi fick även se inkafolket otroliga ingenjörskonst och kunskaper i astronomi. Efter turen gick vi själva upp till en utsiktsplats och tog några “kodak-moment” bilder =) Klättringen var plågsam dvs. branta trappor och på hög höjd. Dock ligger Machu Picchu “bara” på ca 2500m höjd.

Tågresan hem tog lite mer än 3 timmar och det var en intressant tågresa. Efter någon timme när alla började tycka att resan var seg bjöd personalen på modevisning av alpackakläder med häftig musik, alla på tåget kom i bra stämning. Väl tillbaka i Cusco var det sent på kvällen och vi fick en underbar utsikt över den upplysta staden.

I dag var det dags för Sacred Valley turen dvs. titta på gamla inkabyar och fornlämningar. Det första orosmomentet var att ta sig ur Cusco innan strejkarna blockerade vägarna och iväg kom vi. Vi stannade vid vårt första stopp och tittade på en gammal inkaby och gick på en traditionell turistmarknad dvs. lokalbefolkning som säljer hantverk. Det var nu fick information om att bönderna hade blockerat vår väg och vi fick ändra våra planer och åka en annan väg. Denna väg var en grusväg som slingrade sig uppför bergen dvs. inget för Tea, men det var otroligt vackert. Det var delar av samma områden som tåget åker från Cusco till Macch Picchu. Hela tiden var det dock ovisst och vi skulle komma fram till huvudmålet Olltantaytambo pga. strejkande bönder.

Vi tog oss till lunchrestaurangen, men sen började det bli spännande. Vi gjorde ett försök att nå Olltantaytambo, det var stenar över hela vägen (och järnvägen) men vi lyckade oss kryssa mellan och ta oss vidare. När vi kom närmare staden höll polisen/militären att röja upp vägen. Vi kom in i staden men fick snabbt vika av till en sidogata på polisens begäran. Efter lite väntan sa vår guide att det var okej om vi gick till fots, men vi fick snabbt vända när polisen började skjuta med tårgas mot strejkarna. Vi stod stilla i mer än 1 timme innan vi fick ge upp och lämna staden. Vi hade hört så mycket bra om Olltantaytambo så det var tråkigt att vi inte fick se mer av den gamla inkastaden.

Pga. strejken blev det nu problem med vårt hotell dvs. det var frågetecken om vi skulle kunna ta oss till vårt hotell i Yocay eller inte. Vi fick sitta och vänta på ett annat hotell i nästan två timmar innan vi kunde ta oss till vårt hotell. Vägen dit var fylld med stora och små stenar, något träd och någon tunna, men dom arga bönderna hade lämnat vägarna. Hotellet var superfint och det slätade ut det andra som hade hänt under dagen. För dagen i övrigt var rätt tråkig, mycket skumpande på grusvägar och mycket väntan. Men samtidigt måste vi erkänna att det var lite spännande =)

Imorgon ska vi till Machu Picchu som är höjdpunkten av vår resa, hoppas bara att dom tagit bort alla stenar på järnvägen så att det inte blir några problem. Vi vill till Machu Picchu!!

Första dagen i Cusco som även kallas världens navel. Cusco ligger mellan anderna och djungeln.

Eftersom vi kom sent i går natt fick vi en liten “late checkout” innan det var dax att byta hotell. Vi fick ingen transfer eftersom det visade sig vara strejk även i Cusco (men inte lika aggresiv som i Puno), så vi fick lov att promenera tillsammans med vår kontaktperson på Setours. Eftersom det inte gick att få tag i en taxi var det många som var tvungen att t.ex. gå till flygplatsen, som tur var ligger flygplatsen rätt nära stan. Strejkarna kastade stenar på de få taxibilar som arbetade under förmiddagen, men på eftermiddagen hade det lugnat ner sig och allt var nästan som vanligt. I övrigt var dagen lugn, vi gick på stan, handlade lite och åt gott. Imorgon ska vi på Sacred Valley turen, vilket känns lite nervöst för vi vet inte hur aggresiv strejken är ute på landsbyggden.

Idag var det dax att åka båt på Titicacasjön. Först fick vi besöka floating islands, Uros. Människor bor sedan väldigt länge tillbaka på öar som är byggda av flytande rötter och vass. Dom är jättestadiga och gungar inte speciellt mycket. Människorna har byggt upp ett helt samhälle på öarna, med skolor (tom en privat skola), vårdcentral, etc. Vi fick besöka en ö där vår guide berättade om deras liv och hur öarna är uppbyggda. Sedan fick vi gå runt och människorna sålde sina hantverk. Det var inte så mycket som intresserade oss, vi köpte ex tre halsband för fem soles, vilket är ca 12 sek. Det var dock väldigt turistigt, vilket vi även blivit varnade för.

Efter besöket på Urosöarna åkte vi till an annan ö, ön Ticarani. Där lever människorna väldigt traditionellt. Vi fick klättra ca 500 trappsteg för att komma upp till deras plaza, där dom sålde hantverk. Barnen sprang efter oss och ville sälja snören som dom hade gjort själva (skulle kunna användas som armband). Vi åt lunch på en lokal restaurang innan vi gick de 500 trappstegen tillbaka till båten. 500 trappsteg låter inte så mycket, men när man är på hög höjd och inte har aklimatiserat sig är det jobbigt.

Vi åkte så att vi kom till Puno tidigare än tänkt på grund av strejken och för att vi skulle få möjlighet att lämna staden. Vi hade fått uppgifter om att vår transfer till busstationen skulle vara 18.40. Men när vi kom tillbaka strax efter 18 från vår middag, stod flera och väntade på oss. Eftersom bussen skulle gå 18.00 och vi hade inte fått den informationen. Ihjälstressade sprang vi upp på rummet, som tur var vi redan färdigpackade. Iväg for vi med en bil genom hemsk trafik till en väntande buss. När vi väl kom till busstationen skulle biljett lämnas, avreseskatt betalas och väskor lämnas innan vi fick gå på bussen. Vi gick direkt och satte oss jättestressade och alla tittade på oss som att det var vårt fel att bussen var försenad.

Buss var trång och tog lång stund. Patriks ben nådde fram till sätet framför och kunde inte röra benen på nästan sex timmar. Väl framme i Cusco möttes vi av en trevlig dam från Setours som tog oss till ett hotell för natten.

Ja, så stod det iaf i vår guidebok att man kände det när man var i Puno vid Titicacasjön. Efter fem timmar på en buss upp över bergen så har vi nu anlänt till Puno, på ca 3870m över havet. Vi är både ganska trötta, troligtvis av den tunna luften. Idag har vi varit på stan och tittat. Vi åt även gott på “El Ranch”, fick en hel grillad kyckling med pommes, sallad och dricka för ca 50sek. Imorgon bär det ut på Titicacasjön. Vi ska både till de konstgjorde vassöarna och till en riktigt ö.

Redan innan vi anlände till Puno lyckades vi få reda på att dom troligtvis kommer att ha en allmän strejk i Puno på onsdag och torsdag. Så står all stilla. Även bussar och vi som ska åka härifrån på onsdag. Biljetterna är redan bokade, så vårt resebolag håller på att kolla upp alternativ.

Ett stort grattis till Marlene, hoppas hon läser bloggen.

06.30 blev vi upphämtade för avresa till Colca Canyon och Cruz Del Condor. Vi slingrade oss uppför dåliga och trånga grusvägar, passerade byar och ibland lite större samhällen. Colca Canyon är världens andra djupaste canyon (Peru har även den djupste, den ligger brevid Colca, men är svårare att nå).

När vi kom till Cruz Del Condor var det 1200m mellan där vi stod och botten av canyonen. Helt otroligt vackert, men otroligt skrämmande om man är höjdrädd. Men på något sätt tog upplevelsen öven en stor del av rädslan. Patrik klättrade ut på en sten, för att få en bra vy över när condorerna kom uppsvävandes från botten av canyon, vilket gjorde Tea jättenervös. Condrerna var helt magnifika. Vi fick dock sitta och vänta länge innan dom ville visa sig.

Idag var det dax att åka upp på riktigt höga höjder. Vår guide Andrea med ny chaufför Umberto, hämtade oss på morgonen. Snabbt började vägen slingra sig uppför bergen. Vi stannade och tog kort på olika djur och vackra vyer. Vi stannade även på en rastplats och drack te med cocablad. Det var en väldigt annorlunda smak. Andrea köpte även cocablad till oss och visde hur man skulle tugga dom. Man rullar ihop fyra-fem blad med en “sten” i mitten, gjord av bland annat aska. Detta lägger man mot kinden och tuggar. Efter en stund känner man hur det pirrar i kinden och hur tungan börjar domna bort. Det smakade verkligen inte gott och vi spottade ut det efter några minuter. Cocabladen är enligt uppgift uppigande och ska hjälpa till när man befinner sig på höga högder. Cocabladen är vanliga i Peru och enligt Andrea inte faligt i små mängder. I vissa regioner används bladen i stor utstäckning, likt tuggtobak. Bladen är dock inte tillåtna att ta ut ur landet.

Till slut kom vi till en “viewpoint” på 4910m över havet. Jättevackert med omgivande snötäckta
vulkaner. Det var här som vi började känna av höjdsjukan, dvs ont i huvudet och seg i kroppen. Antaligen beroende på höjdskillnaden mellan Arequipa, 2300m, och the viewpoint, 4910m. Lyckades ändå klämma i oss lite lunch när vi kom till Chivay.

På eftermiddagen blev vi upphämtade för att åka till La Calera Thermal Bath. Där vi badade i varma bassänger, utom- och inomhus. Vattnet är 80 grader, men man kyler ner det till 38 grader.

På hotellet hade vi bokat ett paket med middag, peruansk show och ett besök till hotellets planetarium. Tjejen som hade hand om planetariet var jättekunnig, men det var svårt att förstå hennes dåliga engelska. Förutom besöket i planetariet visade hon oss stjärnorna direkt på himlen (ex Södra korset) och slutligen fick vi se Jupiter med månar och en nebulosa i ett teleskop.

Idag har vi förflyttas oss från Arequipa till Chivay. Chivay ligger i Colca Canyon. Så vi har åkt över en del av Anderna, som högst var vi “bara” 4910m över havet. 😉 Vi blev båda ganska tunga i huvudet och sega i kroppen, kaske berodde det på höjdskillnaden. Under eftermiddagen har vi badat i varma källor och haft det skönt. Nu under kvällen ska vi iväg till planetariet och tittat på stjärnorna, förhoppningsvis får vi se södra korset.

Tyvärr är tangentbordet på denna dator helt åt h***ete, någon har säkert spillt Inca Cola på det.

Resan till Arequipa var upplevelse, men ingen trevlig upplevelse. Tea vaknade mitt i natten av att busschauffören körde som en glaning, kunde inte sova på flera timmar, Patrik sov som en stock vid sidan av. I vår planering stod det att vi skulle åka kl 23.00, när vi fick biljetten var det 23.30. När vi kom till busstationen var tiden ändrad till 24.00. Vi åkte 00.30. Vi var helt slut av trötthet och all väntan, mycket av gårdagen gick åt till väntan.

Väl i Arequipa blev vi upphämtade av vår nya guide och chaufför och blev lämnade på hotellet. Vi hann just med frukost, där vi åt bland annat alpacka.

På eftermiddagen blev vi upphämtade igen för vår tre timmars privata city-tour. Vår guide tog oss till olika utsiktsplatser, så vi kunde besåda de tre vulkaner som finns runt staden, och visade oss även staden. I Arequipa bor det ca en miljon människor. Mycket av staden präglas av den gamla kollonialtiden, dvs med jättecakra byggnader (barockstil), trånga gator, kullerstenar, etc. Helt klart den vackraste staden och omgivningen vi sett i Peru så här långt. Vi fick även en guidad tur i stadens välkända kloster “Monasterio de Santa Catalina”. Vi hade kunnat stannat där länge och bara ta en massa bilder. Efter city-touren blev vi frisläppta vi strosade runt och köpte varsin poncho. Till middag blev det alpackafilé till Tea och cuy (hamster) til Patrik, två av Perus delikatesser. Vi var mycket nöjda med måltiden.

Vi skulle tidigt imorse anlant till Arequipa, men nattbusen (undebara saten med benstod, sov ganska ok) var forsenad. Vi anlande nagra timmar senare an beraknat och var guide var mycket orolig. Vi har nu blivit forda till hotelle. Atit frukost, vilat lite och ska om 30min ut och bli guidade genom staden. Vi har redan fatt tips om att man har ska leta efter Alpacka , da det tydligen ar har mycket av alpacka varorna kommer ifran. Bade ull och kott. Alpackakott fick vi till frukost. Mycket gott.

Fortsattning foljer

Som ni kanske har märkt har bara dom första inläggen bilder. Tyvärr har det visat sig att internet här är ganska segt. Senaste datorn vi satt vid hade även någon typ av brandvägg så vi kunde inte ftp:a våra bilder.

Som ni även märker är vissa inlägg ganska korta. Vi vill ju inte spendera all vår “fritid” vi en dator. Vi kommer att skriva en utförliggare resedagbok, med mera bilder, beskrivningar och länkar till de platser vi besökt. Undrar ni vad det är för platser vi pratar om finns alltid Google eller Wikipedia 😉

Glöm inte att kommentera, så vi vet att ni läser resedagboken 🙂

Då det fortfarande är den 5:e Juli här, så skickar vi en grattishälsning till Gun och till Stina. 😀

Så var det dax att flyga över Nascalinjerna, det Tea oroat sig mest för. Men hon var rätt lugn tills dess dom försökte dela på oss, då kom nästan tårara. Det handlade nämligen om vikt och att balansera planet. Men som tur var fick vi åka tillsammans.

Planet var ett litet sex mans plan, en pilot/guide och fem turister, dvs. jättelitet! Tea klängde sig fast vid Patrik som en igel, men vågade sig då och då upp ur famnen och tittade ut. Piloten körde runt, runt, runt linjerna, vi fick se alla de kända figurerna. Valen, spindeln, apan, hunden, händerna, etc. Vi så figurerna jättetydligt och piloten såg till att alla fick chans att ta bra bilder. Tyvärr gjorde detta att Tea började må illa. Men hon klarade sig utan att behöva använda spypåsen. Vi landade till slut och vi var båda ganska vimmelkantiga. Det var en jätteupplevelse, men Tea åker nog inte upp igen.

Efter flygturen blev vi körda till hotellet där vi tog en välbehövlig power-nap för att få bort illamåendet. Kl 12 var vi tvugna att checka ut. Behövde nu fördriva tiden fram till kl 22, då vi hade transfer till busstationen, där vi ska nattbussen till Arequipa. Packningen lämnade vi på hotellet. Vi har strosat runt stan och shoppat lite till oss själva och lite presenter. Senare på kvällen blev det en sen middag.