Vi ar nu i New York och dagarna ar fullspackade. Vi nar forst nu internet och det ar snordyrt. Vi skriver mera nar vi kommer hem.

Vi vill bara saga hej och att vi mar bra. Det var en explosion vid Grand Central igar. Det var ett gammalt ror som gick sonder. Vi var inte i narheten och mar prima 🙂

Vi har en jättelång vykortslista men det kostar ca 20kr/kort (kort och frimärke) och det blir jättedyrt. Vi hoppas att det är billigare med porto från NY, annars tar vi med dom till Sverige och ger/skickar dom när vi kommit hem.

Så var vi tillbaka i staden med 9 miljoner invånare, Lima. Vi har båda blivit förkylda och känner oss rätt risiga. Flyget från Cusco till Lima tog 1 timme och planet var jättefint och nytt. Vi blev som vanligt upphämtade på flyget och körda till hotellet. Efter en snabbtur på stan för att käka lunch var det dags för vår inbokade citytour av Lima. Vi kände inte alls för det men masade oss iväg. Det visade sig inte bli så tokigt trots allt.

Vi hade “privat-tour” igen dvs. vi, guide och chaufför. Vi besökte bla. en franciscanerkyrka med 35 000 gravar i källaren. Vi fick se tusentals människoben. Den sista anhalten gjorde vi på ett privat museeum. Där har man samlat 50 000 föremål som hittats i mumiegravar, pre-inka tid. Helt otroligt och jättehäftigt!!

Föremålen bestod mestadels av keramik och smycken. På keramiken visar människorna dagliga sysselsättningar som att spela musik, tvätta håret, ha sex (fanns en erotik-avdelning), vara sjuk etc. Det fanns även avbilder av människoporträtt, djur, frukt och grönsaker etc. Smyckena var helt otroliga. Det var maffiga halsband, näsringar, örhängen, huvudbonader m.m. Smyckena var i guld, silver, brons, kristall och måste ha varit jättetunga att bära.

På vägen hem var vår guide snäll och hjälpte oss till ett “apotek” dvs. en blandning mellan vårt apotek och Kicks. Men hem kom vi med blå och gula tabletter som vi hoppas ska hjälpa mot vår hemska förkylning. Apoteket hette förresten Inkafarma, Peruanerna har en förmåga att sätta Inka före det mesta t.ex. Inka Cola, Inka Cash mfl.

Imorgon är det bara en lång väntan på vårt flyg till NY som avgår 23.00.

Det börjar kännas som vår resa i Peru är på väg mot slutet. Machu Picchu blev som en urladdning. Dagen har gått åt till att handla det sista + att vi varit på en citytour. Citytouren bestod av katedralen och solens tempel + några fyndplatser från inkatiden utanför staden. Som vanligt var vi förlite klädda när solen började gå ner och vi frös rätt mycket innan det hela var över.

Hur ska man kunna beskriva vår resa till Machu Picchu? Inte en våra över 100 bilder kommer att kunna beskriva denna dag. Machu Picchu är helt magnifikt!

Dagen började väldigt tidigt, wake up call 05.15, en timme senare var vi på väg till Olltantaytambo och tågstationen. Tåget skulle inte gå förrän 08.00 men dom på hotellet var nog orolig för ännu en strejdag och ville därför ha gott om tid. Tåget var lite försenat men tillslut tog vi oss iväg.

Polisövervakningen var enorm redan i Olltantaytambo, men även på tåget och i Agus Calientes vilket är den lilla staden man tar bussen till Machu Picchu ifrån.

Väl i Agus Calientes tog vi bussen som tog 20-25 min upp till Machu Picchu. Vägen slingrade sig upp för det branta berget (dvs. absolut inget för Tea) och utsikten var helt enorm. Tillslut började vi skymta inkaterasserna och ruinerna upp i berget. Spänningen började stiga. Vi hade ju så höga förhoppninga men samtidigt fanns en rädsla att dom inte skulle kunna införlivas, men det var verkigen inget problem. Som sagt Machu Picchu kan inte beskrivas med ord eller bilder, det måste upplevas. Machu Picchu blev nyligen utsett till ett av dom nya sju underverken vilket Peruanerna verkligen är stolta över.

Vår guidade tur där uppe tog ca 2 timmar. Vi var 7 pers + vår guide, men de två äldre damerna fick vi lämna av på ett säkert ställe pga. att klättringen var för svår. Vi fick berättat om inkafolkets uppbyggnad, liv och utplåning. Vi fick även se inkafolket otroliga ingenjörskonst och kunskaper i astronomi. Efter turen gick vi själva upp till en utsiktsplats och tog några “kodak-moment” bilder =) Klättringen var plågsam dvs. branta trappor och på hög höjd. Dock ligger Machu Picchu “bara” på ca 2500m höjd.

Tågresan hem tog lite mer än 3 timmar och det var en intressant tågresa. Efter någon timme när alla började tycka att resan var seg bjöd personalen på modevisning av alpackakläder med häftig musik, alla på tåget kom i bra stämning. Väl tillbaka i Cusco var det sent på kvällen och vi fick en underbar utsikt över den upplysta staden.

I dag var det dags för Sacred Valley turen dvs. titta på gamla inkabyar och fornlämningar. Det första orosmomentet var att ta sig ur Cusco innan strejkarna blockerade vägarna och iväg kom vi. Vi stannade vid vårt första stopp och tittade på en gammal inkaby och gick på en traditionell turistmarknad dvs. lokalbefolkning som säljer hantverk. Det var nu fick information om att bönderna hade blockerat vår väg och vi fick ändra våra planer och åka en annan väg. Denna väg var en grusväg som slingrade sig uppför bergen dvs. inget för Tea, men det var otroligt vackert. Det var delar av samma områden som tåget åker från Cusco till Macch Picchu. Hela tiden var det dock ovisst och vi skulle komma fram till huvudmålet Olltantaytambo pga. strejkande bönder.

Vi tog oss till lunchrestaurangen, men sen började det bli spännande. Vi gjorde ett försök att nå Olltantaytambo, det var stenar över hela vägen (och järnvägen) men vi lyckade oss kryssa mellan och ta oss vidare. När vi kom närmare staden höll polisen/militären att röja upp vägen. Vi kom in i staden men fick snabbt vika av till en sidogata på polisens begäran. Efter lite väntan sa vår guide att det var okej om vi gick till fots, men vi fick snabbt vända när polisen började skjuta med tårgas mot strejkarna. Vi stod stilla i mer än 1 timme innan vi fick ge upp och lämna staden. Vi hade hört så mycket bra om Olltantaytambo så det var tråkigt att vi inte fick se mer av den gamla inkastaden.

Pga. strejken blev det nu problem med vårt hotell dvs. det var frågetecken om vi skulle kunna ta oss till vårt hotell i Yocay eller inte. Vi fick sitta och vänta på ett annat hotell i nästan två timmar innan vi kunde ta oss till vårt hotell. Vägen dit var fylld med stora och små stenar, något träd och någon tunna, men dom arga bönderna hade lämnat vägarna. Hotellet var superfint och det slätade ut det andra som hade hänt under dagen. För dagen i övrigt var rätt tråkig, mycket skumpande på grusvägar och mycket väntan. Men samtidigt måste vi erkänna att det var lite spännande =)

Imorgon ska vi till Machu Picchu som är höjdpunkten av vår resa, hoppas bara att dom tagit bort alla stenar på järnvägen så att det inte blir några problem. Vi vill till Machu Picchu!!

Första dagen i Cusco som även kallas världens navel. Cusco ligger mellan anderna och djungeln.

Eftersom vi kom sent i går natt fick vi en liten “late checkout” innan det var dax att byta hotell. Vi fick ingen transfer eftersom det visade sig vara strejk även i Cusco (men inte lika aggresiv som i Puno), så vi fick lov att promenera tillsammans med vår kontaktperson på Setours. Eftersom det inte gick att få tag i en taxi var det många som var tvungen att t.ex. gå till flygplatsen, som tur var ligger flygplatsen rätt nära stan. Strejkarna kastade stenar på de få taxibilar som arbetade under förmiddagen, men på eftermiddagen hade det lugnat ner sig och allt var nästan som vanligt. I övrigt var dagen lugn, vi gick på stan, handlade lite och åt gott. Imorgon ska vi på Sacred Valley turen, vilket känns lite nervöst för vi vet inte hur aggresiv strejken är ute på landsbyggden.

Idag var det dax att åka båt på Titicacasjön. Först fick vi besöka floating islands, Uros. Människor bor sedan väldigt länge tillbaka på öar som är byggda av flytande rötter och vass. Dom är jättestadiga och gungar inte speciellt mycket. Människorna har byggt upp ett helt samhälle på öarna, med skolor (tom en privat skola), vårdcentral, etc. Vi fick besöka en ö där vår guide berättade om deras liv och hur öarna är uppbyggda. Sedan fick vi gå runt och människorna sålde sina hantverk. Det var inte så mycket som intresserade oss, vi köpte ex tre halsband för fem soles, vilket är ca 12 sek. Det var dock väldigt turistigt, vilket vi även blivit varnade för.

Efter besöket på Urosöarna åkte vi till an annan ö, ön Ticarani. Där lever människorna väldigt traditionellt. Vi fick klättra ca 500 trappsteg för att komma upp till deras plaza, där dom sålde hantverk. Barnen sprang efter oss och ville sälja snören som dom hade gjort själva (skulle kunna användas som armband). Vi åt lunch på en lokal restaurang innan vi gick de 500 trappstegen tillbaka till båten. 500 trappsteg låter inte så mycket, men när man är på hög höjd och inte har aklimatiserat sig är det jobbigt.

Vi åkte så att vi kom till Puno tidigare än tänkt på grund av strejken och för att vi skulle få möjlighet att lämna staden. Vi hade fått uppgifter om att vår transfer till busstationen skulle vara 18.40. Men när vi kom tillbaka strax efter 18 från vår middag, stod flera och väntade på oss. Eftersom bussen skulle gå 18.00 och vi hade inte fått den informationen. Ihjälstressade sprang vi upp på rummet, som tur var vi redan färdigpackade. Iväg for vi med en bil genom hemsk trafik till en väntande buss. När vi väl kom till busstationen skulle biljett lämnas, avreseskatt betalas och väskor lämnas innan vi fick gå på bussen. Vi gick direkt och satte oss jättestressade och alla tittade på oss som att det var vårt fel att bussen var försenad.

Buss var trång och tog lång stund. Patriks ben nådde fram till sätet framför och kunde inte röra benen på nästan sex timmar. Väl framme i Cusco möttes vi av en trevlig dam från Setours som tog oss till ett hotell för natten.

Ja, så stod det iaf i vår guidebok att man kände det när man var i Puno vid Titicacasjön. Efter fem timmar på en buss upp över bergen så har vi nu anlänt till Puno, på ca 3870m över havet. Vi är både ganska trötta, troligtvis av den tunna luften. Idag har vi varit på stan och tittat. Vi åt även gott på “El Ranch”, fick en hel grillad kyckling med pommes, sallad och dricka för ca 50sek. Imorgon bär det ut på Titicacasjön. Vi ska både till de konstgjorde vassöarna och till en riktigt ö.

Redan innan vi anlände till Puno lyckades vi få reda på att dom troligtvis kommer att ha en allmän strejk i Puno på onsdag och torsdag. Så står all stilla. Även bussar och vi som ska åka härifrån på onsdag. Biljetterna är redan bokade, så vårt resebolag håller på att kolla upp alternativ.

Ett stort grattis till Marlene, hoppas hon läser bloggen.