I det lilla samhället strosade vi runt och titade på souvernirer. Valde till slut ett middagställe (flera restauranger var med och budade). Patrik ille testa Perus nationalrätt, Ceviche. Vi visste inte riktigt vad det var, men beställde ändå en familjeportion för oss båda. In fick vi ett fat fullt med skaldjur och annan rå fisk, dränkt i chili- och limemarinad. När vi beskriver det låter det riktigt gott, men enligt Tea var det långt ifrån apptitligt. Patrik som inte är lika kräsen, tyckte att det var…. ok. Vi fick även smaka Perus nationaldryck, Pisco Sour. Vilken smakade liknande en margaritas. Snopna över att vå gormémiddag inte blev någon hit drog vi oss tillbaka till hotellet.

Efter bara några få timmars sömn var det dax att lämna Lima. Eftersom Peru ligger sex timmar efter Sverige var det faktiskt inga problem att ta sig upp. Vi blev upphämtade utav ännu en supertrevlig guide och samma goa chafför som igår. Vi blev körda till busstationen och guiden hjälpte oss med biljetterna.

Jag hade inte trott att Peru skulle avra så fattigt. På vägen mellan Lima och Paracas, såg vi kåkstad efter kåkstad. Labdskapaet kring kusten är rätt speciellt. Hårt packade sanddynor som möter stilla havet.

Paracas är ett naturreservat och vi bor på Hotel Paracas som man kan kalla en Resort. Just nu är det vinter här och rätt klatt och inte så många besökare. Kylan hät på kusten ‘r lite bekymmersamt, men enligt en hemsida vi var innepå innan vi åkte ska det vara vara varmare uppe i bergen.

Nu ska vi gå och utforska det lilla samhället som ligge bredvid resorten. Imorgon ska vi ut till Ballestas Island och sedan är det transport ill Nasca.